Förklaring av tidigare domar gemensam/ ensam vårdnad

2014-11-11, 15:49:58   (skrivet av Lennart Magnusson)

Studerar man tidigare domar där frågan om gemensam eller ensam vårdnad bedömts kan man få en uppfattning om hur domstolarna resonerat. De förhållanden som ska bedömas av domstolen i de flesta fall är följande:

¤  Föräldrars lämplighet
¤  Föräldrars samarbetsförmåga
¤  Risken för att barnet eller annan familjemedlem utsätts för våld, m.m.
¤  Barnets behov av båda sina föräldrar
¤  Barnets rätt att komma till tals, det vill säga att hänsyn skall tas till barnets vilja.
¤  Kontinuitetsprincipen, det vill säga att inte utan starka skäl ändra på t.ex ett barns boende och/eller skolsituation.
¤  Övriga omständigheter som i det enskilda fallet kan vara avgörande eller i olika grad påverka bedömningen.

Som var och en förstår är det ofta mycket svårt att på förhand uttala sig om hur domstolens avvägning kommer att göras och hur en process om vårdnad kommer att utfalla. En förälder som ändå vill försöka få ensam vårdnad kanske då bland annat frågar sig. Måste jag själv skaffa fram all bevisning eller kan jag få hjälp med detta? Det är då viktigt att veta att domstolen i mål som rör barns vårdnad. boende och umgänge har ett självständigt utredningsansvar det vill säga har en skyldighet att utreda de omständigheter som kan vara av betydelse för bedömningen vilken lösning som är bäst för barnet.

För att uppfylla detta krav på utredning i praktiken har domstolen möjlighet att uppdra åt socialförvaltningen i den kommun där barnet bor att företa en utredning av vilken lösning som är förenlig med barnets bästa, en sådan utredning kallas i allmänhet vårdnadsutredning eller en vårdnads-, boende och umgängesutredning om frågan, vilket ofta blir fallet, även omfattar dessa frågor. Den enhet inom socialförvaltningen som har hand om dessa utredningar kallas ofta för Familjerätten trots att den ej är en domstol.

Socialförvaltningens utredning och det förslag som utredarna ger domstolen blir i flertalet fall också domstolens beslut. Det är därför mycket viktigt att du på ett tidigt stadium av utredningen får möjlighet att få information om hur denna fortskrider och att du etablerar en så bra kontakt med utredarna som möjligt. Dessa kommer att vara beroende av information från båda föräldrarna och barnet och du kan genom en positiv dialog med utredarna få dina synpunkter beaktade.

Mot bakgrund av vad som här mycket kortfattat och generellt sagts om förutsättningarna för en ändring av vårdnaden kanske du drar slutsatsen att det verkar svårt eller omöjligt att i ditt fall få ensam vårdnad. Vi på Johanneshovsjuristen, som har erfarenhet som ombud i hundratals vårdnadsmål, föreslår att du - innan du bestämmer dig för att inte försöka göra något åt din situation - ställer dig t.ex. följande frågor: Vad är det jag i mitt och barnets/barnens liv som måste förändras? Kan detta åstadkommas även om den gemensamma vårdnaden består? Problemet kan t.ex. vara att den förälder som barnet ej bor hos (umgängesföräldern) ej respekterar att du som boendeförälder har ansvaret för att ditt barns behov av trygghet och kontinuitet i sin tillvaro tillgodoses. Umgängesföräldern kanske anser att det är onödigt att ha några regler för när umgänget skall ske och anser sig ha "rätt" till umgänge oberoende av dina önskemål. Om du inte böjer dig för umgängesförälderns vilja kanske vederbörande hotar med att stämma dig för "umgängessabotage" och att ansöka om ensam vårdnad.

Vi råder dig som är i en situation liknande den som ovan beskrivits att i första hand inrikta dig på att få umgänget noga reglerat och vara inställd på att det kan vara svårt i det läge du nu är att få ensam vårdnad. Den strategi som vi ofta föreslår i ett fall som det skisserade är att stämma in motparten och yrka om ensam vårdnad i första hand och i andra hand att umgänget noggrant regleras. Genom kravet på domstolen att, om särskilda skäl ej talar emot detta, försöka få parterna komma fram till en samförståndslösning, kommer fokus vid den muntliga förberedelse, som inleder förhandlingsskedet i processen, att bli umgängesfrågan eftersom den i regel är lättare att komma överens om än vårdnadsfrågan. Om parterna kan enas om en lösning av umgängets reglering som domstolen finner vara förenligt med barnets bästa skall domstolen lägga överenskommelsen till grund för en dom. Processen är därmed avslutad. Om parterna inte kan komma fram till en samförståndslösning fortsätter processen mot en huvud- förhandling då även yrkandet om ensam vårdnad skall avgöras. Domstolen beslutar vid den muntliga förberedelsen om den så finner nödvändigt om en vårdnadsutredning. Skulle du ha valt att fortsätta processen kan du ändå under tiden fram till huvudförhandlingen avslutats försöka komma överens med motparten och träffa en överenskommelse som domstolen kan lägga till grund för en dom.

Du kanske nu tänker att det är väl gott och väl att umgänget kan bli bättre reglerat men att du ändå anser att en gemensam vårdnad inte kommer att vara det bästa för barnet. Umgängesföräldern kan befaras utnyttja den gemensamma vårdnaden genom att, trots dina försök att för barnets bästa komma överens, på ett destruktivt sätt försöka styra dit liv. Tänk då på att med ett noga reglerat umgänge och där motparten ej visar vilja eller förmåga att sköta umgänget du har ett mycket bättre utgångsläge för en nödvändig framtida vårdnadsprocess. Poängen med ovanstående skisserade fall är att den ensamma vårdnaden ofta ej kan nås i ett steg utan måste erövras stegvis.